Stranded - dokumentär om flygkraschen i Anderna 1972

För ett tag sen så gick det en lång dokumentärfilm på tv2 och idag (25 januari) såg jag klart den. Jag tänkte att jag skulle skriva ner mina tankar här, inledde ett inlägg men sen blev det inte av pga olika skäl. Men jag vill ändå ta fram inlägget på nytt och verkligen rekommendera den här dokumentären som är den starkaste jag sett. Jag tycker mycket om dokumentärer och önskar det gick mer "riktiga" dokumentärer på tv, och med riktiga menar jag inte "dokumentärer" som de visar på 3an och 5an. En serie som gått på tv nyligen "ett annorlunda sätt att leva" är också ett bra program, det har gått ett liknande innan som jag följde då och som handlar om en man som reser runt bland olika stamfolk och bor med dom.

Men tillbaka till Stranded. Det gjordes en film på 90-talet som heter Alive, som är baserad på denna händelse i Anderna 1972. Jag har inte sett den, och det finns ingen anledning att göra det. Det finns även en bok. Den ska vara bra, men jag finner inga skäl att läsa den för tillfället. Men se Stranded.

Vill du läsa mer och se autentiska bilder, besök denna blogg: http://mosskin.se/2009/02/01/stranded/  eller här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Uruguayan_Air_Force_Flight_571#Books_2


Sammanfattning: "Den 13 oktober 1972 gick ett rugbylag från Montevideo ombord på ett passagerarplan mot Chile, där de skulle spela match. Men planet försvann från radarskärmarna och alla trodde att hoppet var ute...

Ett par dagar före jul återfanns 16 av de totalt 45 passagerarna vid liv. I 72 dagar hade de lyckats överleva efter att flygplanet kraschat mot en glaciär i Anderna.

35 år senare återvänder några av dem till olycksplatsen för att återberätta de plågsamma minnena om ofattbar uthållighet och vänskap på liv och död.

I dokumentären Stranded skildrar regissören Gonzalo Arijón, själv barndomsvän med en av de överlevande, den sanna historiens detaljer genom att varva intervjuer med arkivklipp och rekonstruktioner från olycksplatsen..."

Dokumentären, berättelserna lämnar ingen oberörd. Efter bara några minuter var jag fast. Och det gick inte att slita sig. Den visar människans överlevnadsinstinkt och samtidigt förmågan till medkänsla och empati, hur starka vi kan vara tillsammans, och hur utsatta vi är ensamma. Fantastisk upplevelse.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Hej.

Ja, herregud. Jag håller verkligen med dig. Jag såg den här dokumentären under julhelgen då den visades ganska sent på kvällen och jag kunde inte slita mig en sekund! Jag grät som ett barn i soffan, helt ensam. Det är precis som du säger. Människans överlevnads instinkt är starkare än alla andra krafter på hela jorden. Så länge som vi inte ger upp är vi kapabla till underverk och är omöjliga att knäcka. Helt otrolig dokumentär, som satte spår i mig.

2009-03-06 @ 15:17:22
URL: http://villawester.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0