varför är det roligt med felsägningar?
Jag gillar Robins show. När jag och min pojkvän kollade senast så skrattade vi så vi nästan grät. Det var en intervju med Björn och Rikard - länken finns nedan och Rikard är generös nog att bjuda på sina felsägningar. Intervjun med honom är sist, ungefär från mitten av intervjun. Lysna och få dig ett gott skratt!
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=824014eller gå in via svt.se - best of inslag - intervju med Björn och Rikard
filosofiska utsvävningar eller framsteg på agilitybanan
Äntligen har vi tagit oss tillbaka till agilitybanan.... min vän Malin och hennes staffe Zombie ska tävla i sommar och vi följer med och tränar Beckan och jag. Den nya säsongen började bra och jag var så nöjd. VI tränar alltifrån enstaka hinder, mindre kombinationer och hela banor. Beckan tycker det är roligt och jag gillar det också. Det är fart o fläkt och en utmaning för oss båda. Hans favorit är såklart hopphinder och långhinder. Och han är verkligen duktig och SNABB. Egentligen är det bara gungbrädet som är lite läskigt, han har ju liksom inte tyngd för det. MEn det har gått framåt även där - med lite extra stöd (kan också kallas tvång) och jättegott godis. Och nu går han upp självmant. Jag är så nöjd! Men så har vi haft en lite svacka och Beckan har kommit in i en filosofisk period som även kan kallas nonchalans. Detta tar sig i uttryck genom att inte komma när jag ropar, och när han kommer så göra han det i godan ro. Efter två pass på agilitybanan med ivägkutande, filosofiska revisrundor på banan och total avsaknad av uppmärksamhet bestämde jag mig för att ta i med hårdhandskarna och åtgärda problemet. Och nu är det allså gjort. Jag är inte alls för forsta för hårt men jag ser det som en säkerhetsfostran i detta fallet. Hunden ska komma på inkallning. punkt slut. för allas säkerhet. så efter att ha nackat honom (tagit lite i nackskinnet) ett par gånger, verbal uppläxning och framför allt MYCKET BERÖM när han har kommit så är vi åter tillbaka med gott humör och goda resultat på banan. Och sist gick det SÅÅ bra! Här är lite bilder från banan samt på Zombie när hon var liten - tillsammans med Sune! Är det inte för sött!!
om att välja och vilja
...ibland är jag så övertygad om vad jag vill och vart jag är på väg. Då känns det så bra. Sen kommer jag in i en period då jag inte vet - då jag ifrågasätter och nu är en sån tid. Jag har varit helt övertygad om vad jag vill göra en längre tid, men så såg jag en intervju på tv som fick mig att tänka till.... och nu vet jag inte längre. Häromdagen skissade jag lite på två idéer som jag skulle kunna tro på, men samtidigt är jag inte säker. Och vad är det jag velat kring...
Ända sedan jag slutade gymnasiet för 10 år sedan så har jag vetat att jag vill forska. Då trodde jag att det skulle bli inom psykologiämnet. Men så blev det inte. Sociologi är mitt huvudämne och jag har socialantropologi som biämne (60p) och det är också ett ämne jag de facto brinner för. Men sedan jag läste klart sociologin och sen jobbade som sociolog i 5 år märker jag att jag blivit omskolad i sociologins sätt att tänka osv och det har eg bara varit bra. Min pojkvän säger att jag är den strängaste handledaren och därför läser jag alltid hans alster och det där har jag sociologin att tacka för. Som handledare för uppsatser, främst c-uppsatserna fick jag flertalet höra att vi var så stränga och petiga. För mig var de kraven jag ställde självklara. Och jag ställde olika krav på studenterna efter deras förmåga och egna ambitioner. Man kan inte pressa någon mer än vad de klarar av, man måste kunna individanpassa. Iallafall....
För flera år sedan skrev jag en c-uppsats i sociologi och den kom att handla om Cosa Nostra. Och vad är då det? Slarvigt uttryckt är det den sicilianska maffian som säkert många känner till genom filmer som Gudfadern - il padrino. Efter det gjorde jag en helt annan uppsats som D-uppsats men jag har hela tiden återkommit till frågor kring sk maffiagrupperingar. Och jag har börjat studera Yakuza - som är motsvarande gruppering i Japan. Men är det så klokt att studera den här typen av grupper? Det är det som är min tvekan. Jan Josefsson sa i en intervju hos Stina att det inte var värt det - att utsätta familjen och säg själv för detta. Och nej - det är det ju faktiskt inte. Men då står jag där igen och vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra av all min vilja, min motivation, mina drömmar. Det är ju skriva jag vill göra, utveckla, utreda, beskriva, förklara, analysera, göra modeller... suck... Jag har en dragning åt den organiserade brottsligheten.. varför? Vad är det som är så spännande? Jag bryr mig eg inte så mkt om vad de håller på med. Utan hur de organiserar sig. Hur de tänker. En ren kulturstudie alltså. Jag har ju redan gjort det här - men utveckla den, jämföra med andra. Några har försökt sig på att jämföra med svenska HA. Det har inte gått så bra alla gånger. Det är inte det jag vill. Jag vill inte studera HA. Det är så svårt att veta vad jag vill... kanske för att jag inte fått chansen, ingen har gett mig chansen, ingen har trott på mig.. och hur håller man sina idéer vid liv då?
Ända sedan jag slutade gymnasiet för 10 år sedan så har jag vetat att jag vill forska. Då trodde jag att det skulle bli inom psykologiämnet. Men så blev det inte. Sociologi är mitt huvudämne och jag har socialantropologi som biämne (60p) och det är också ett ämne jag de facto brinner för. Men sedan jag läste klart sociologin och sen jobbade som sociolog i 5 år märker jag att jag blivit omskolad i sociologins sätt att tänka osv och det har eg bara varit bra. Min pojkvän säger att jag är den strängaste handledaren och därför läser jag alltid hans alster och det där har jag sociologin att tacka för. Som handledare för uppsatser, främst c-uppsatserna fick jag flertalet höra att vi var så stränga och petiga. För mig var de kraven jag ställde självklara. Och jag ställde olika krav på studenterna efter deras förmåga och egna ambitioner. Man kan inte pressa någon mer än vad de klarar av, man måste kunna individanpassa. Iallafall....
För flera år sedan skrev jag en c-uppsats i sociologi och den kom att handla om Cosa Nostra. Och vad är då det? Slarvigt uttryckt är det den sicilianska maffian som säkert många känner till genom filmer som Gudfadern - il padrino. Efter det gjorde jag en helt annan uppsats som D-uppsats men jag har hela tiden återkommit till frågor kring sk maffiagrupperingar. Och jag har börjat studera Yakuza - som är motsvarande gruppering i Japan. Men är det så klokt att studera den här typen av grupper? Det är det som är min tvekan. Jan Josefsson sa i en intervju hos Stina att det inte var värt det - att utsätta familjen och säg själv för detta. Och nej - det är det ju faktiskt inte. Men då står jag där igen och vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra av all min vilja, min motivation, mina drömmar. Det är ju skriva jag vill göra, utveckla, utreda, beskriva, förklara, analysera, göra modeller... suck... Jag har en dragning åt den organiserade brottsligheten.. varför? Vad är det som är så spännande? Jag bryr mig eg inte så mkt om vad de håller på med. Utan hur de organiserar sig. Hur de tänker. En ren kulturstudie alltså. Jag har ju redan gjort det här - men utveckla den, jämföra med andra. Några har försökt sig på att jämföra med svenska HA. Det har inte gått så bra alla gånger. Det är inte det jag vill. Jag vill inte studera HA. Det är så svårt att veta vad jag vill... kanske för att jag inte fått chansen, ingen har gett mig chansen, ingen har trott på mig.. och hur håller man sina idéer vid liv då?
Nya fynd till halsband
Den här helgen är jag i Lund hos Andreas och hittade en sybutik med andra band och polyesterband som jag inte tidigare hittat. Kul! Lägger ut bilder på mina fynd här. Nu finns det alltså polyesterband även i vinrött, ljusgrått och marin. Ett jättefin brett orientaliskt band som ska bli ett nytt whippethalsband och sen ett smalare band i marin och guld - samma som det i svart och silver.
Här är nu det nya halsbandet till Challe som är en whippet. Personligen tycker jag att det halsband är det finaste jag har gjort! Jag är mkt nöjd!
Här är nu det nya halsbandet till Challe som är en whippet. Personligen tycker jag att det halsband är det finaste jag har gjort! Jag är mkt nöjd!
sailors grave
min bror har en blogg han också - den heter sailors grave och finns här: www.sailorsgrave.se
Han har även hemsidor - det är nämligen hans jobb att göra bl a hemsidor. Han jobbar på en reklambyrå som heter Bläck o co. Han har alltid varit konstnärlig och det senaste projektet var att lära sig tatuera. Han har tatuerat sig sen han var 18 ungefär så han tyckte väl att det var dags att börja göra egna. Han är väldigt duktig och har verkligen känsla för färg och form. Old school stilen är hans specialitet och det passar hans stil bra! Han har även två hundar - Hera och Dixie! Hans sambo var tidigare piercare och har piercat mig - men nu skolar hon om sig till revisor! =) Här nedan syns först Hera och sedan Dixie. Hera är "polishunden" som inte tycker om när Dixie och Beckan leker för mycket. Dixie är en galen men glad hund. Min italienare är känd för att hoppa rätt upp (som alla italienare) och dutta en i ansiktet när han är glad och uppspelt. Dixie gör likadant... det är bara det att hon väger 30 kg...... hennes tunga är som en kalvs... kommer hon någonsin att lugna ner sig? ;)
Han har även hemsidor - det är nämligen hans jobb att göra bl a hemsidor. Han jobbar på en reklambyrå som heter Bläck o co. Han har alltid varit konstnärlig och det senaste projektet var att lära sig tatuera. Han har tatuerat sig sen han var 18 ungefär så han tyckte väl att det var dags att börja göra egna. Han är väldigt duktig och har verkligen känsla för färg och form. Old school stilen är hans specialitet och det passar hans stil bra! Han har även två hundar - Hera och Dixie! Hans sambo var tidigare piercare och har piercat mig - men nu skolar hon om sig till revisor! =) Här nedan syns först Hera och sedan Dixie. Hera är "polishunden" som inte tycker om när Dixie och Beckan leker för mycket. Dixie är en galen men glad hund. Min italienare är känd för att hoppa rätt upp (som alla italienare) och dutta en i ansiktet när han är glad och uppspelt. Dixie gör likadant... det är bara det att hon väger 30 kg...... hennes tunga är som en kalvs... kommer hon någonsin att lugna ner sig? ;)
i natt jag drömde...
I natt drömde jag att jag träffade en fd kollega. Han undrade hur det var med mig och sa att det måste ha varit tungt - efter alla år på den arbetsplatsen. Sen minns jag inte mer. Saken är den att detta inte har hänt. Jag arbetade i fem år på samma arbetsplats - och ingen av mina kollegor har frågat hur jag mår, vad jag gör osv när jag råkat på dom. Bara de få jag jobbade mycket nära med. Det känns så jäkla ruttet. En del hälsar inte ens. Det är som om dom har dåligt samvete, som om de inte vet hur de ska bete sig. De anar inte hur mycket det skulle betyda om de bara gav mig den lilla bekräftelsen att fråga hur det är med mig när vi råkas. Därför vad den drömmen ganska betydelsefull - för det är väl så nära man kan komma. Och drömmen var om en kollega som jag faktiskt tyckte bra om, en person som är kompetent och duktig och som varit min handledare för flera år sedan. Varför är människor så rädda för att fråga, för att bry sig? Jag kan vara så bitter på allt som hände för snart ett år sedan. även om jag mår bättre idag och faktiskt har kommit vidare och är mer hoppfull idag. Så stör det mig att jag blev behandlad som luft. Att ingen kom och förklarade för mig hur de tänkte, varför jag inte fick jobba kvar (jag hade ju inte misskött mig)... varför talade ingen chef om att de hade en viss stragegi och det nu blev som det blev. Jag fick inget formellt samtal, bara en ursäkt en vecka innan jag slutade från en mellanchef som gärna ville veta mer om hur jag kände mig men sen aldrig hörde av sig mer, fast jag erbjöd mig att berätta. Och tyvärr är jag inte den enda som blivit behandlad såhär - och inte den sista heller. Jag fick ingen hjälp av det fackliga ombudet, jag fick själv anmäla mig till trygghetsrådet för att sedan veta att jag arbetat 10 dagar för lite för att få deras hjälp. Jag skulle vänt mig till facket direkt... jag har lärt mig det idag. Jag hoppas jag kan bära med mig de här erfarenheterna till kommande jobb, att inte acceptera att bli behandlad som jag blev. Jag önskar jag hade sagt det till dom - att alla mina drömmar krossades där, all min lust och motivation och det kändes som mina kunskaper sinade i takt med att jag inte fick använda dom, som tur är fick jag lära mig annat och jag vet att mina studenter varit nöjda. jag saknar mina studenter ibland. De gjorde det värt att jobba vidare, kämpa på - att ge det lilla extra. Och jag var stolt när de lyckades, utvecklades. Men mina egna drömmar gick i kras, och jag vet inte vad jag vågar drömma om - eller hoppas på längre - vad gäller min tänka karriär som forskare. Vad jag lärt mig är att jag vill skriva, uttrycka mig, undersöka, teoretisera, analysera, utreda. Det är kanske därför jag är här - för att jag saknar att skriva. Efter alla år som jag har läst vad andra skrivit är jag helt uppdämd av alla ord som vill komma ut. Tänk att några få personer eller till och med EN person ska kunna bestämma över dina möjligheter så mycket. Tänk att EN person ska kunna sätta käppar i hjulet för din lust, motivation och vilja. Men jag ska inte ge upp - hoppet är det sista som dör ut och jag ska inte sluta hoppas.
handgjorda orientaliska hundhalsband
Jag har alltid tyckt om att pyssla, men själva pysslet har förändrats... det har varit smycken, jag har sytt kläder, gjort montage... ritat, målat... men nu gör jag egna hundhalsband på beställning. Det är kul att kunna göra till andra - jag vet hur svårt att det är att få tag i bra och fina halsband som är precis som man vill ha dom. Jag har redan fått flera beställningar! Här nedan finns bilder på några av de jag gjort!
Jag gör halsbanden i två modeller, den ena är halvstryp och den andra är en modell som enbart kan användas då hunden är kopplad. Se bilden med de svarta halsbanden. Om man inte vill ha eller behöver halvstryp ochändå alltid har hunden utan halsband ex när den leker med andra hundar är den modellen bra! Själv använder jag halvstryphalsbandet till min hund.
Halsbanden går att få i olika färger, bredder och längder. Jag har nyligen budat hem nya indiska dekorationsband som jag tror blir jättefina till hundhalsband. Jag kommer att lägga ut bilder på dessa så fort jag får hem dom. Jag har dessutom hittat en bra butik som säljer alla möjliga färger och mönster på fleece. Så nu är det fritt fram med önskemål. Välkommen med din beställning!
Jag gör halsbanden i två modeller, den ena är halvstryp och den andra är en modell som enbart kan användas då hunden är kopplad. Se bilden med de svarta halsbanden. Om man inte vill ha eller behöver halvstryp ochändå alltid har hunden utan halsband ex när den leker med andra hundar är den modellen bra! Själv använder jag halvstryphalsbandet till min hund.
Halsbanden går att få i olika färger, bredder och längder. Jag har nyligen budat hem nya indiska dekorationsband som jag tror blir jättefina till hundhalsband. Jag kommer att lägga ut bilder på dessa så fort jag får hem dom. Jag har dessutom hittat en bra butik som säljer alla möjliga färger och mönster på fleece. Så nu är det fritt fram med önskemål. Välkommen med din beställning!
min skatt
min pojkvän är som en skatt som jag hittade på havets botten. det är inte lätt att finna någon att älska och leva med. Men det har jag gjort. Därför är han min skatt. Han är så bra för mig. Han lyssnar alltid och finns där. Han är rak och ärlig. Vi längtar efter att flytta ihop. Just nu pendlar vi - men det är inte så jobbigt som en del tror. Men det ska ändå bli skönt att bo ihop. Det är inte så jobbigt att pendla när man ser en ände på det. När man blickar framåt tillsammans och båda vill åt samma håll. Då ser man pendlingen som en möjlighet, och ett trevligt miljöombyte.
Andreas läser islamologi, alla tror att han därför ska bli muslim. Men så är det inte. Islamologi är läran om islam. Men om ämnet kan man läsa på Islamologi.se - där skriver han små artiklar om nya saker som händer i den muslimska världen. Vi diskuterar ofta islam och jag har lärt mig jättemycket som jag inte visste förut genom våra diskussioner. Jag älskar att diskutera med Andreas. Jag måste få diskutera saker. För mig är det livsviktigt.
Vad hundar är för mig - det är vad fotboll är för Andreas. Jag har aldrig varit intresserad av sport, så när jag inte förstår mig på händelser inom fotboll som betyder mycket för honom - försöker jag tänka och relatera till hur jag känner för hundar. Det gör det enklare att leva sig in i hans engagemang tycker jag och förstå hur det känns när hans favoritlag förlorar en match osv. Engagemang är något viktigt. Engagemang kan få människor att uträtta saker de aldrig trodde att de skulle kunna eller klara. Därför är det viktigt att bibehålla sitt engagmang. ibland ligger engagemanget i träda.. men sen vaknar det till liv igen och så kan man satsa på nytt med nya krafter. Jag tror att människan mår bra av att brinna för något.
Andreas läser islamologi, alla tror att han därför ska bli muslim. Men så är det inte. Islamologi är läran om islam. Men om ämnet kan man läsa på Islamologi.se - där skriver han små artiklar om nya saker som händer i den muslimska världen. Vi diskuterar ofta islam och jag har lärt mig jättemycket som jag inte visste förut genom våra diskussioner. Jag älskar att diskutera med Andreas. Jag måste få diskutera saker. För mig är det livsviktigt.
Vad hundar är för mig - det är vad fotboll är för Andreas. Jag har aldrig varit intresserad av sport, så när jag inte förstår mig på händelser inom fotboll som betyder mycket för honom - försöker jag tänka och relatera till hur jag känner för hundar. Det gör det enklare att leva sig in i hans engagemang tycker jag och förstå hur det känns när hans favoritlag förlorar en match osv. Engagemang är något viktigt. Engagemang kan få människor att uträtta saker de aldrig trodde att de skulle kunna eller klara. Därför är det viktigt att bibehålla sitt engagmang. ibland ligger engagemanget i träda.. men sen vaknar det till liv igen och så kan man satsa på nytt med nya krafter. Jag tror att människan mår bra av att brinna för något.
Vem är Beckham?
Den här frågan är lättare att svara på - den andra får jag nog återkomma till....
Beckham är min bästa vän. Efter idogt letande med ljus och lykta fann jag honom. När allt var tungt kom han till mig som ett ljus i mörket. Han är min hjälte, mitt hopp - min stjärna.
Han är snart 3 år och är en italiensk vinthund. Det bästa han vet är att springa lös i skogen eller ligga och sola i en solfläck inomhus eller ute på gräset. Han älskar ost och leverpastej, att leka med pipdjur och hoppa över hinder. Han är det snällaste och mildaste som finns. Ibland är han kaxig och busig. Bilden nedan är den första bilden jag tog på honom och då var han ca ett år. En månad senare hämtade jag hem honom och det är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Som jag hade letat, funderat, diskuterat, planerat... och så fann jag honom. Och allt kändes så rätt. Han är mitt ljus.
Beckham är min bästa vän. Efter idogt letande med ljus och lykta fann jag honom. När allt var tungt kom han till mig som ett ljus i mörket. Han är min hjälte, mitt hopp - min stjärna.
Han är snart 3 år och är en italiensk vinthund. Det bästa han vet är att springa lös i skogen eller ligga och sola i en solfläck inomhus eller ute på gräset. Han älskar ost och leverpastej, att leka med pipdjur och hoppa över hinder. Han är det snällaste och mildaste som finns. Ibland är han kaxig och busig. Bilden nedan är den första bilden jag tog på honom och då var han ca ett år. En månad senare hämtade jag hem honom och det är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Som jag hade letat, funderat, diskuterat, planerat... och så fann jag honom. Och allt kändes så rätt. Han är mitt ljus.
Vem är jag?
Hur svarar man på den frågan? Hur börjar man berätta? Vem är jag? När man träffar nya personer brukar man vanligen alltid prata om vad man gör - inte vem man är. Varför är det så? Varför identifierar man sig så mycket med vad man gör och inte med vad man står för? Vem man är som människa. En person jag en gång kände sa vid ett tillfälle att "nu har jag kommit på det - meningen med livet är att bli djuret människan". Men vad är då det? Redan tidigt i min tänkta karriär ville jag bli forskare, jag ville skriva, uttryck mig, göra skillnad, påverka, engagera mig i samhällsfrågor. Den drömmen hyser jag fortfarande. Men jag kan inte leva den - inte som det ser ut nu. När jag gick ut gymnasiet började jag studera direkt. Jag läset en termin sociologi, förstod inget - började sälja av böckerna och sa att jag aldrig mer skulle studera det ämnet. Jag läset socialantropologi 1½ år därefter och hittade verkligen hem. Jag brinner fortfarande för det ämnet. Samhällsvetenskap är dock ett underprioriterat område i Sverige och jag flyttade hem och tänkte att möjligheterna skulle vara större i ett större ämne och på ett mindre universitet. En termin läste jag psykologi och sen valde jag slutligen mellan psykologi och sociologi och 1 ½ år senare hade jag en magisterexamen i sociologi. Vad gör man sen? Jag jobbade på universitet som adjunkt i 5 år och sen fick jag inte vara kvar. Och där stod jag med min utbildning, min arbetslivserfarenhet, mina drömmar och vilken tomhet. Hela mitt vuxna liv har jag befunnit mig inom akademin, alla mina karriärdrömmar har kretsat kring akademin och min identitet har varit akademisk. Så vem är jag idag... och säger min utbildning något om vem jag är? Hur svarar man på frågan - vem är jag?
Välkommen till min nya blogg!
Så fann jag en plats här.. och jag är inte säker på varför än, vad jag gör här... men kanske framöver att det visar sig. jag vet inte vad jag gör här, vad jag ska göra eller vart det leder. Jag har inga förväntningar - utan jag vill bara se vad som händer. OM det händer något. Jag ser det som en plats i universum där jag kan finnas till. Där jag kan uttrycka mig, där jag kan skriva av mig. Om någon vill ta del av det - varsågod - välkommen att delta!
