the white carnation

Har man inte eller har haft en italiensk vinthund - så har man ingen aning om hur en sådan är. För de är sannerligen inte som andra hundar. Alla som har eller har haft en italienare kan instämma i detta! Innan jag hämtade hem Beckan, vid 13 månaders ålder, så sa en dåvarande kollega att "vinthundar kan man inte lära någonting", andra har sagt att "italienare får man ingen kontakt med"... detta är inte sant och det är ännu något som italienarkännare kan instämma i.

En italienare är ingen labrador. Detta måste accepteras. Alltså kan man inte träna en italienare som en labrador eller förvänta sig att italienaren ska uppträda eller bete sig som en labrador. Ingen ont om labradorer. Detta är faktum - det bara är så. För att överdriva något - en labrador lär du att den ska gå fot och så går den där, precis som du lär en schäfer att ligga plats i 5 minuter på samma ställe samtidigt som den har ögonen på dig konstant hela tiden under platsliggningen. En italienare fungerar inte så. Nu är det ändå så att min italienare gillar att apportera, hämta bollar... när han är på det humöret. Du kan inte tvinga en italienare att tycka att det är kul att hämta bollar (pinnar, pipdjur, vantar eller vad det nu är jag använder). Ibland är det roligt punkt. Ibland är det totalt ointressant  punkt.

I onsdags så gick vi till ett grönområde i närheten där jag kan ha Beckan lös. Där kan man träna inkallning eller apport osv. I onsdags hade jag med mig en mjuk liten fotboll och Beckan han sprang och sprang. Hämtade bollen om och om igen, eller bara fräste runt och busade som en typisk vinthund.... hetsa bollen, hystade med den... sprang med den i munnen....  han sprang tills han var andfådd. Det var så roligt och jag njuter alltid av att se honom släppa loss sådär och se honom sträcka ut och springa. För saken är den att det gör han inte alltid. Jag har ofta med mig något ut att kasta och få igång honom med. eller hittar jag en pinne på vägen. Men jag skulle önska att han ville springa av sig mer..... I torsdags gjorde jag samma sak.. men hade med en tennis boll... som man kan kasta längre och som han gladeligen kan hämta. Men i torsdags var det inte alls kul att leka på öppet fält och springa. Då lullade han kring lite, nosade, satt o skakade... så det blev en vanlig promenad och lite inkallningsövningar.

En labrador tycker alltid att det är roligt att ha saker i munnen och hämta saker. Det är roligt hur länge som helst och varje dag för en labrador. Det är det som  är skillnaden.