om att välja och vilja
...ibland är jag så övertygad om vad jag vill och vart jag är på väg. Då känns det så bra. Sen kommer jag in i en period då jag inte vet - då jag ifrågasätter och nu är en sån tid. Jag har varit helt övertygad om vad jag vill göra en längre tid, men så såg jag en intervju på tv som fick mig att tänka till.... och nu vet jag inte längre. Häromdagen skissade jag lite på två idéer som jag skulle kunna tro på, men samtidigt är jag inte säker. Och vad är det jag velat kring...
Ända sedan jag slutade gymnasiet för 10 år sedan så har jag vetat att jag vill forska. Då trodde jag att det skulle bli inom psykologiämnet. Men så blev det inte. Sociologi är mitt huvudämne och jag har socialantropologi som biämne (60p) och det är också ett ämne jag de facto brinner för. Men sedan jag läste klart sociologin och sen jobbade som sociolog i 5 år märker jag att jag blivit omskolad i sociologins sätt att tänka osv och det har eg bara varit bra. Min pojkvän säger att jag är den strängaste handledaren och därför läser jag alltid hans alster och det där har jag sociologin att tacka för. Som handledare för uppsatser, främst c-uppsatserna fick jag flertalet höra att vi var så stränga och petiga. För mig var de kraven jag ställde självklara. Och jag ställde olika krav på studenterna efter deras förmåga och egna ambitioner. Man kan inte pressa någon mer än vad de klarar av, man måste kunna individanpassa. Iallafall....
För flera år sedan skrev jag en c-uppsats i sociologi och den kom att handla om Cosa Nostra. Och vad är då det? Slarvigt uttryckt är det den sicilianska maffian som säkert många känner till genom filmer som Gudfadern - il padrino. Efter det gjorde jag en helt annan uppsats som D-uppsats men jag har hela tiden återkommit till frågor kring sk maffiagrupperingar. Och jag har börjat studera Yakuza - som är motsvarande gruppering i Japan. Men är det så klokt att studera den här typen av grupper? Det är det som är min tvekan. Jan Josefsson sa i en intervju hos Stina att det inte var värt det - att utsätta familjen och säg själv för detta. Och nej - det är det ju faktiskt inte. Men då står jag där igen och vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra av all min vilja, min motivation, mina drömmar. Det är ju skriva jag vill göra, utveckla, utreda, beskriva, förklara, analysera, göra modeller... suck... Jag har en dragning åt den organiserade brottsligheten.. varför? Vad är det som är så spännande? Jag bryr mig eg inte så mkt om vad de håller på med. Utan hur de organiserar sig. Hur de tänker. En ren kulturstudie alltså. Jag har ju redan gjort det här - men utveckla den, jämföra med andra. Några har försökt sig på att jämföra med svenska HA. Det har inte gått så bra alla gånger. Det är inte det jag vill. Jag vill inte studera HA. Det är så svårt att veta vad jag vill... kanske för att jag inte fått chansen, ingen har gett mig chansen, ingen har trott på mig.. och hur håller man sina idéer vid liv då?
Ända sedan jag slutade gymnasiet för 10 år sedan så har jag vetat att jag vill forska. Då trodde jag att det skulle bli inom psykologiämnet. Men så blev det inte. Sociologi är mitt huvudämne och jag har socialantropologi som biämne (60p) och det är också ett ämne jag de facto brinner för. Men sedan jag läste klart sociologin och sen jobbade som sociolog i 5 år märker jag att jag blivit omskolad i sociologins sätt att tänka osv och det har eg bara varit bra. Min pojkvän säger att jag är den strängaste handledaren och därför läser jag alltid hans alster och det där har jag sociologin att tacka för. Som handledare för uppsatser, främst c-uppsatserna fick jag flertalet höra att vi var så stränga och petiga. För mig var de kraven jag ställde självklara. Och jag ställde olika krav på studenterna efter deras förmåga och egna ambitioner. Man kan inte pressa någon mer än vad de klarar av, man måste kunna individanpassa. Iallafall....
För flera år sedan skrev jag en c-uppsats i sociologi och den kom att handla om Cosa Nostra. Och vad är då det? Slarvigt uttryckt är det den sicilianska maffian som säkert många känner till genom filmer som Gudfadern - il padrino. Efter det gjorde jag en helt annan uppsats som D-uppsats men jag har hela tiden återkommit till frågor kring sk maffiagrupperingar. Och jag har börjat studera Yakuza - som är motsvarande gruppering i Japan. Men är det så klokt att studera den här typen av grupper? Det är det som är min tvekan. Jan Josefsson sa i en intervju hos Stina att det inte var värt det - att utsätta familjen och säg själv för detta. Och nej - det är det ju faktiskt inte. Men då står jag där igen och vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag göra av all min vilja, min motivation, mina drömmar. Det är ju skriva jag vill göra, utveckla, utreda, beskriva, förklara, analysera, göra modeller... suck... Jag har en dragning åt den organiserade brottsligheten.. varför? Vad är det som är så spännande? Jag bryr mig eg inte så mkt om vad de håller på med. Utan hur de organiserar sig. Hur de tänker. En ren kulturstudie alltså. Jag har ju redan gjort det här - men utveckla den, jämföra med andra. Några har försökt sig på att jämföra med svenska HA. Det har inte gått så bra alla gånger. Det är inte det jag vill. Jag vill inte studera HA. Det är så svårt att veta vad jag vill... kanske för att jag inte fått chansen, ingen har gett mig chansen, ingen har trott på mig.. och hur håller man sina idéer vid liv då?
Kommentarer
Postat av: Ursula
Go for it, tycker jag ... Det är ju en sak att kartlägga, förklara och analysera - en annan sak att döma eller fördöma. Det viktigaste är att du har ett klart mål för ditt arbete så att de människor det handlar om inte känner sig som om de är utsatta för en kritisk granskning på uppdrag av myndigheter eller media. Då kanske det kan bli farligt och det är det knappast värt.
Lycka till nu!
Hälsningar Ursula
Trackback
