the white carnation

om att hinna smälta...

Jag har ju börjat läsa igen efter 6 år... och det har varit en omställning - men en positiv sådan. Det känns som helt rätt ämne för mig och jag knåpar på med alla littertur.. som är riktigt mycket. Äntligen har jag hunnit få tag i allt också.. vilket inte var helt lätt.. men efter mycket nedladdningar av pdf och mailande till professorer så föll allt på plats. Nu ska jag bara läsa klart de första delarna och hinna smälta allt... som om det finns tid för det när man läser på den här nivån!

I onsdags kväll var jag med mina föräldrar hos Tina och Tommy (Per Mo'bile kennel) och varmare mottagande kan man inte önska! Så trevliga och gästvänliga! Vi träffade nästan hela familjen och massa fina whippets. Vi fick se de nyaste valparna (se men inte röra) ca 1 vecka gamla... och så fick vi gulla och gosa med  de lite äldre valparna så mycket vi ville... och jag tog tillfället i akt och gosa ihop mig med hela ligan! Det är inte alls fel med lite valpmys! De vuxna hundarna är förvisso väldigt trevliga och gosiga de också.. och jag är ju egentligen inte så särskilt valpsjuk av mig. Det var ju därför jag tog en vuxen hund när jag hämtade min Beckham! Men nu ska detta andra besök hos TIna och Tommy också smältas... Det är mina föräldrar som funderar på whippet  - inte jag.

Idag fick jag ett mycket oväntat samtal.. och jag har inte smält det än. Jag tror inte jag förstår... och jag vet inte hur jag ska förbereda mig, vad jag ska hoppas på eller hur jag ska hantera detta. Andreas är i Florens ikväll och jag ringde honom såklart direkt och berättade nyheten.. men ändå - jag hade velat dela det med honom hela helgen. Jag blev alltså uppringde av en forskningssekreterare som ville sätta upp en tid för intervju på det jobbet jag sökt där. Det är en doktorandtjänst... och det har varit min dröm så länge och jag har haft så många motgångar att jag nästan slutat drömma... och hoppas. Det är "bara" en intervju inget löfte om jobb, men för mig betyder "bara" det så himla mycket att det finns inte ord att beskriva - jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. så jag gråter.... hur smälter jag detta... hur förbereder jag mig... räcker det med att bara vara jag... hur ska jag hitta rätt svar på deras frågor. Det här är ingen vanlig jobbintervju... Men jag har fått hoppet åter ... kanske en dag... 

                                                                         

Halloj! Oj, vad spännande med doktorandtjänsten! Grattis till intervjun! Och ja, det är klart att det räcker med att du är dig själv, det är ju DU som skrivit ansökan och det är ju därför de är intresserade av just DIG. Sen är det ju alltid bra att fundera på eventuella frågor som kan ställas, men det är det ju alltid inför en intervju. Och man kan ju aldrig vara helt förberedd heller eftersom alla ställer olika frågor. Därför ska du "bara" vara dig själv, så ska du se att det går vägen! Jag håller mina tummar och Vintra givetvis sina tassar! = )

Ta hand om dig så ses vi förhoppningsvis på söndag förmiddag...?

KRAMAR!

LinaPina

Hejhej.. kul att läsa här.. har totalt missat din blogg.. blir fler besök :) Ja lilla hatti/mini ska bli en liten lantlolla hon me ;) Vi höres
hejsålänge

Hejhej.. kul att läsa här.. har totalt missat din blogg.. blir fler besök :) Ja lilla hatti/mini ska bli en liten lantlolla hon me ;) Vi höres
hejsålänge

Åh va kul!! Grattis! Alla tummar och tassar hålls här hemma för att jobbet blir ditt.
Det är så himla skönt när saker och ting börjar röra på sig efter att ha stått stilla ett tag - Underbart!