i stormens öga...

Jag hade en jättebra monolog på gång häromdagen men det blev inte av att jag skrev ner den. Det var när jag var ute med Beckan som jag höll monologen för mig själv - mkt bra sätt att komma fram till saker och komma på hur man ska formulera sig. Jag brukade alltid göra så när jag skulle försvara en uppsats eller opponera eller köra en presentation eller annat likande. Galet kanske...  men väldigt effektivt. Jag liksom maler in det och eftersom jag är oförmögen att ta in instruktioner via öronen så måste jag har bilder och text framförm mig. Fast när jag håller monologer till vardags gör jag det spontant... och jag måste skriva ner dom direkt annars är det borta. Och när jag ska försöka skriva ner det - ungefär som nu - så går det inte... det blir inte ens i närheten av så jag sa det första gången. Jag borde ha en liten bandspelare som Agent Cooper i Twin Peaks.

I natt drömde jag att vi kollade på stormens förödelse på morgonen. SOm tur var stämde inte drömmen. Men när jag satte mig upp i sängen i morse och kollade ut såg det ut som om hela staden var begraven eller iallafall husen nedanför av en jordvall.... sen tog jag på mig glasögonen och såg att allt var som vanligt... skönt. Men det var smått panikartat när jag såg det sådär... usch vad jag ser dåligt. Jag glömmer bort det ibland... även fast jag har vant mig vid att ha glasögon nu - jag bodde med mina linser innan jag fick problem med ögonen och linser det är en underbar uppfining... men glasögon är ju inte fel heller.. man ser ju helt fel utan...


jag får väl testa att skriva ner min monolog en annan dag... jag vet vad den handlar om.. men orden kommer inte ut rätt.....

                                                  image160

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0